Natalie Skriver

Vad händer inom oss när vi ständigt matas med budskap om hur vi bör vara? Om vad som är okej och inte? När ramarna i våra sammanhang inte rymmer det vi längtar efter att vara? Vad händer med de personer som inte platsar i fyrkantiga mallar, som spretar och sticker ut? Vad händer när sådana personer ändå gör allt för att försöka få plats?

 

Jo, då händer det som i längden får så smärtsamma och allvarliga konsekvenser och som tar åratal att reparera och bygga upp – att man gör våld på sig själv, vilket innebär att man trycker undan sina behov och tystar sin egen röst. Själen får inget syre och den inre lågan kvävs.

Det här har varit den viktigaste lärdomen i min bearbetningsprocess efter att jag lämnat frikyrkan – att det faktiskt är livsviktigt att ge näring och syre åt det som finns inom oss, åt det som vill finnas till.

Varje människa bär en skatt inom sig. Små frön av stora möjligheter. Varje själ är en egen färgsprakande palett, en unikt komponerad melodi. Att finna den är en skatt i sig – värd att bevara och vårda ömt. Men i sammanhang där det finns tydliga och färdiga föreställningar om hur livet ska levas och hur människor ska vara – där får vi ingen möjlighet att finna den skatten.

Att ge upp sina föreställningar om livet är en omtumlande process som leder till större frihet och mer utrymme till att upptäcka skatten inom oss – den som behöver bli funnen i kärlek och få förvaltas med ömhet och omsorg.

När skatten förbrukas av andra

Det är här det har gått fullständigt snett i de sammanhang där människor utsatts för andliga övergrepp. Här har man tvingats till att öppna upp sitt innersta för omvärlden, för att hänge sig i ett möte och en påtvingad relation med något man tror ska förvandla ens liv. Där har de auktoritära och maktgalna ledarna trängt sig på utan tillåtelse, klampat och trampat runt i ens innersta och förnedrat allt som inte passat in i deras trångsynta mallar. Skatten har blivit till åtlöje och förbrukad till deras nöjen. 

Det är detta som skapar ett enormt tomrum efter sådana övergrepp. För att de vackra färgerna på själens palett byttes ut mot endast två valmöjligheter: svart och vitt, och den unikt komponerade melodin ersattes av samma trista melodi som alla andra i sammanhanget fick.

Vi som växte upp i de där sammanhangen fråntogs möjligheten att utvecklas till de unika individer vi var ämnade att bli. Vi fick inga färger att måla med, inga egna instrument att spela på. Men det var då. Nu är vi fria och skatten är redo att bli funnen för gott. Ge dig själv omsorg och utrymme till att upptäcka skatten inom dig, en gång för alla!

- N.A.